I södra Sverige inom ekens utbredningsområde (dvs. upp till Dalälven).
Symptom
De mycket rörliga larverna äter av bladen under försommaren. Ena bladkanten rullas ihop och hålls ihop av spinntrådar. Inne i rullen sitter larven skyddad. Larverna äter slarvigt och lämnar delar av bladet och bladnerverna i stor utsträckning orörda. Vid massförekomst kan träden kalätas och stå avlövade i början av juni då larverna beger sig ned i marken för att förpuppa sig. De gröna fjärilarna kläcks och flyger under andra halvan av juni och i juli.
Biologi
Äggen läggs vid knoppanlagen och kläcks först efter övervintringen. Den mörkt gulgröna larven med svarta fläckar spinner trådar som den rullar in en bladkant med. Därinne gömmer sig larven när den inte är ute på bladen och äter. I slutet av juni vandrar eller spinner de fullstora larverna sig ned till marken där de förpuppar sig. En del av de svarta, drygt cm-långa pupporna kan påträffas uppe i trädet. Arten lever enbart på ek.
Orsaksdiskussion
Arten uppträder mer eller mindre regelbundet med några års mellanrum.
Skoglig betydelse och åtgärder
Tillväxtförluster, utebliven ollonproduktion och kvalitetsnedsättning pga. riklig vattskottsbildning på stammarna. Trots att lövskruden kan vara helt uppäten i juni får ekarna nya blad senare på sommaren och det kan vara svårt att se att ett angrepp ägt rum. Trots total kalätning överlever träden och ekvecklare bekämpas inte I Sverige.
Förväxlingar
Kraftiga gnag på bladen kan förväxlas med skador förorsakade av lindmätare, frostfjäril och andra fjärilsarter.
