| Förekomst |
| |
På torr mark, exempelvis med tunt jordtäcke eller sandig och genomsläpplig, är det uppenbart att torkskador kan uppkomma. Dessutom kan torkskador inträffa på marker som tidvis är blöta ofta med starkt flukturerande grundvattennivå. Vanligast skadas gran och björk. Tall drabbas endast undantagsvis tex. på hällmarker. |
| Symptom |
| |
Granen får bruna barr i slutet av sommaren, som leder till en onormalt stor barrfällning av äldre barr och ger kronan ett glest utseende. Särskilt på unga granar kan vid stark försommartorka drabba årsskotten så att både skotten och barren blir förkortade och ibland dö. Unga tallar kan också få förkortade årsskott och barr som i samband med mycket svår torka kan dö. Vid torka brukar björkar börja sloka och bladen gulna i förtid. Detta syns ofta mycket tydligt på unga träd som växer på berghällar - de har höstfärg redan i slutet av juli. |
| Biologi |
| |
|
| Orsaksdiskussion |
| |
Träden kan om vattentillgången inte är tillräcklig minska sin barr- eller bladmassa för att lättare överleva torkperioden. Snabbt växande träd drabbas lätt. Torka under våren kan leda till rotskador som under den fortsatta vegetationsperioden hämmar trädens utveckling. |
| Skoglig betydelse och åtgärder |
| |
Barrförlust och dålig näringstillförsel försämrar tillväxten. Skadade grendelar och försvagade träd är känsliga för angrepp av vissa insekter och svampar t. ex. barkborrar och honungsskivling, som ger ytterligare barrmissfärgning och barrförlust och kan döda träden. Torkstressade träd skadas också lättare av luftföroreningar. |
| Förväxlingar |
| |
Bruna årsskott kan förväxlas med frostskador och olika barr- och skottsjukdomar.
|
| Författare |
| |
Pia Barklund |
