SKADEBESKRIVNING
Rotticka (Heterobasidion annosum)

Förekomst
 

Gran angrips i hela landet. Tall angrips i södra och mellersta Sverige. Rötter på barrträd och i någon mån lövträd och buskar angrips. Rottickan kan ge upphov till sjukdom på två sätt, dels det långvariga sjukdomsförloppet, känt som rotröta i medelålders och äldre gran, dels en akut sjukdom med snabb död, inom ett par år, i främst tall men även gran, från plantstadiet och upp till medelåldern.

Symptom
 

Det långvariga sjukdomsförloppet rotröta i gran, kan pågå länge innan några yttre tecken syns. I ett sent skede kan dålig årsskottstillväxt de senaste åren, avstannad topptillväxt, ev. utglesad krona, uppsvälld stambas och kådflöde nedtill på stammen vara kännetecken. Då är sannolikt en stor del av stambasens vedvolym angripen och rötan har även vuxit långt upp i stammen. I ett tidigare skede kan borrkärnor från två håll i stambasen i många fall avslöja rötan. Fruktkropparna, 1-25 cm i diameter, har ett gräddvitt porlager, sitter tätt tryckta mot undersidan av granens rötter och ses bäst i rotvältor. Med tiden kommer det rötskadade beståndet att karakteriseras av döda träd i grupper och omkullblåsta träd. I rotvältorna ser man lätt de rötskadade rötterna.

 

Den snabbt dödande sjukdomen förekommer främst på tall, men även yngre gran drabbas. En tallkrona, som visar tecken på dålig tillväxt och som har en ljusgrön skiftning kan vara helt död inom ett år. Rottickeangripna tallar dödas ofta av angrepp av större märgborren i stammen. Svampens närvaro kan vara svår att konstatera, eftersom yttre symptom på stammen saknas. Rötangreppet drabbar rotsystemet och når sällan upp i stammen, varför stubben efter avverkning kan se helt frisk ut. Svampens tickor eller små mycelkuddar växer ut vid stambasen. De sitter så lågt att förnan måste avlägsnas runt stammen för att de ska synas. Tallar med rötade rotsystem blåser lätt omkull ofta med förvånande grön krona. Bestånd med angrepp karakteriseras av luckighet och träd som dött i olika åldrar. De svåraste angreppen finns på östra Skånes sandmarker.

Biologi
 

Rottickan förekommer i två former S-form (Spruce) och P-form (Pine). S-formen angriper i första hand gran och den finns i hela landet. P-formen angriper tall, men dessutom andra barrträd, även gran, och lövtröd. P-formen förekommer allmännast i södra Sverige, men finns även i mellersta Sverige. Fruktkroppen är flerårig och sprider sporer vid plusgrader. Sporerna angriper i färska sår på rötterna och på färska stubbar. Från infektionsstället växer svampen upp i stammen och ut i rotsystemet. Träden står i förbindelse med varandra genom rotkontakter och därför sprids rötan från träd till träd och från stubbe till träd genom dessa. Denna vegetativa spridning innebär att närstående träd angrips och därmed bildas rötluckor eller rötbrunnar i beståndet.

Orsaksdiskussion
 

Rottickan kan uppträda på de flesta marker, men risken för röta är större på växelvis torra marker, vid hög bördighet eller kalkrik mark. Åkerplanteringar har visat sig vara särskilt känsliga. Röjning, gallring och stickvägsupptagning ökar risken för spridning genom att stubbar och körskador kan nyinfekteras med sporer. Även slutavverkningsstubbar kan nyinfekteras med sporer. Har rottickan kommit in i beståndet är infektionen kronisk. Efter slutavverkingen förs rötan vidare till det nya beståndet från rötade stubbar, vare sig de var rötade vid avverkningen eller infekterades med sporer strax efter avverkningen.

Skoglig betydelse och åtgärder
 

Rottickan är ekonomiskt sett granens allvarligaste skadegörare. Omkring 15% av granarna i södra och mellersta Sverige är angripna. I takt med industrins allt mindre tolerans för rötad ved ökar rotrötans ekonomiska betydelse. Eftersom infektionen är kronisk bör spridning, särskilt till hittills oinfekterade områden, undvikas. För att minimera spridningen bör avverkning inklusive gallring ske vid minusgrader, då sporer ej sprids. Stubbehandling med urea eller pergamentsvamp är aktiva åtgärder för att hindra spridningen med sporer. Andra skötselåtgärder som påverkar rötutvecklingen i ett bestånd kan vara trädslagsbyte eller blandskogsalternativ, gallringsintervall, omloppstid och stubbrytning.

Förväxlingar
 

  -  Blödskinn
  -  Honungsskivlingar
  -  Rotmurkla

Författare
  Pia Barklund


   

 

Klicka på en bild för att visa
den i stort format under texten till vänster

Rotticka -  - Klicka för att visa större format NEDAN

Rotticka -  - Klicka för att visa större format NEDAN

Rotticka -  - Klicka för att visa större format NEDAN

Rotticka -  - Klicka för att visa större format NEDAN