Hela landet. Ett flertal barrträdsarter är mottagliga. Tall angrips som plantor och som träd oftast i 20- 40 års åldern, men även äldre. Contortatall angrips främst som yngre träd. Även yngre gran angrips.

Oberoende av tallens ålder innebär angreppet primärt att skottspetsarna på våren ser grågröna ut och att de dör på försommaren. Skadan blir synlig då barren på de angripna skottspetsarna dör och blir bruna. Barren dör från barrbasen utåt spetsen. Följden blir att skottskjutningen uteblir. Små brunsvarta fruktkroppar dyker året därpå upp på de döda skotten. Träd i gallringsbestånd som angripits hårt, dukar ofta under i efterföljande angrepp av större märgborre på stammen. Angreppen ser olika ut beroende på trädets ålder och var i landet de finns. 1. Knopp-och grentorkesymptom är typiskt för tall, ca 20-40 år, i södra och mellersta Sverige, men förekommer även nordligt. Vid lindriga angrepp skadas endast kronans nedere del, vid svårare uppkommer skador över hela kronan. Angreppet leder till döda grenar i kronans nedre del samt till upphissade kronor. Vid svårare angrepp dör hela trädet. 2. Sårskador på stammen i kombination med knopp- och grentorkesymptom, drabbar yngre tall i norra Sverige och är dessutom den typiska skadan på contortatall. Infektionen sprider sig oftast från en angripen gren in till stammen och där orsakas ett stamsår, som kan sprida sig runt stammen och därmed döda klenare träd på ett par år. Sårskador på grövre stammar övervallas i regel och läker ut. 3. Paraplysjuka på plantor, då de skadade plantornas barr böjs nedåt på våren, paraplylikt. I skadebilden på plantor är brunfärgnig av barren med början från barrbasen särskilt tydlig. I plantskolan kan angrepp påvisas tidigt. Om man snittar skottaxeln tyder långsträckta bruna partier i den annars gröna barken på angrepp. Ett ytterligare inte entydigt symptom, är löst sittande barr.

Angreppet börjar med att sporer sprids till unga årsskott under sommaren, men det är först under trädets vintervila som svampen växer djupare in i den levande barken i skottet, så att skada uppkommer. Följande försommar dör de skadade skotten. På plantor, men också på kraftiga skott på träd börjar fruktkroppar utvecklas, så snart skottet dött. Oftare börjar fruktkroppsutvecklingen på hösten och året efter det att skadan uppkommit mognar först de fruktkroppar, som innehåller vegetativa sporer och senare de som innehåller sexuellt bildade sporer och spridningen till årsskott kan upprepas. Med lupp kan fruktkropparna iakttas.Den första fruktkroppstypen har små svarta fruktkroppar,ca 0.5 mm. Den andra typen har brunsvarta och skålformade fruktkroppar, 1-1.5 mm. Livscykeln är därmed vanligen 2-årig.

Kall och regnig sommar missgynnar trädet, men gynnar svampen. Följs en dålig sommar av en varm vinter är risken för sjukdomsutbrott stor. Återkommer en kall och blöt sommar två år efter den första förstärks risken för allvarliga angrepp. Nordliga provenienser är i regel mer motståndskraftiga än sydliga. Tall på goda marker med hög tillgång på kväve är känsligast. Sårskador uppkommer i regel på stamdelar som täckts av snö och som därmed inneburit mild vinter. Svampen växer bra vid nollgradig väderlek.

Unga barrträdsplantor (både gran och tall) som står under skärm är särskilt mottagliga för sporinfektioner.

I södra och mellersta Sverige kan angrepp i gallrings-bestånd leda till avsevärd träddöd de år vädret gynnat angrepp. I plantskolor behövs ofta kemisk bekämping för att hindra massiva angrepp. Svåra angrepp förekommer på contortatall i kärva klimatlägen i norra Sverige, där även tall skadas. Gran är troligen bästa alternativet vid återplantering.

Cenangium ferruginosum som har liknande men större fruktkroppar. Flera svamparter har små svarta runda fruktkroppar som är mycket svåra att särskilja. Sporerna har dock skilda utseenden, och de olika svamparterna kan därför skiljas åt genom mikroskopering av sporerna. 

Diplodia-angrepp sker också på tallskott men typiska symptomen är att årsskotten dör redan under den första växtsäsongen.

  -  Tall-läderskål