Finns i hela landet. Ynglar främst under grövre bark på stående eller liggande granstammar i solexponerat läge.
Symptom
Arten är polygam. En till tre modergångar utgår från en parningskammare. De 3-4 mm breda modergångarna är oftast c:a 10 cm långa och orienterade i fiberriktningen. Döda granar i solbelysta hyggeskanter eller i hårt gallrade bestånd är ofta resultatet av angrepp av granbarkborren. Angripna träd står ofta i grupper.
Biologi
Granbarkborren svärmar i maj - juni. Hanen borrar sig in under barken och avger feromon som attraherar honor och andra hanar. Varje hane harnormalt två eller tre honor. Honorna gör en ca. 10 cm lång modergång utmed fiberriktningen. Larverna äter slingrande gångar vinkelrätt ut från modergången. I slutet av juli - augusti kläcks den nya generationen, som efter en tids näringsgnag under barken, till stor del lämnar angripna träd under hösten för att övervintra i förnan. En större andel stannar under barken på liggande träd eller I virke.
Orsaksdiskussion
Arten regleras starkt av tillgången på lämpligt yngelvirke. Lagring av obarkat virke, vindfällen och allvarliga stressfaktorer, exempelvis torka i granbestånd, har stor betydelse för artens populationsstorlek. Under gynnsamma förhållanden kan populationen öka mer än 10 gånger från en generation till nästa. När populationen ökat på detta sätt och det inte finns lämplig yngelmaterial är risken för ståndskogsangrepp stor. Varmt väder I kombination med svaga vindar under flygperioden gynnar artens förmåga att angripa och döda helt friska träd.
Skoglig betydelse och åtgärder
I normala fall är granbarkborren en sekundär insekt som angriper grövre obarkat granvirke, kvarlämnade lumpar och vindfällen. Vid primärangrepp på levande skog får den räknas som en av våra allvarligaste skadeinsekter i skog.
